När man har ett problem, men verkligen inte nån människa att ringa? Där var jag idag. Söndersliten. Men inte så att nån nånsin skulle förstå mina känslor. Kanske nån som är likadan men det är få av oss. Den där ångesten som ständigt fyllde mitt bröst förut har härmed flyttat tillbaka. Jag mådde fint där ett tag men vafan jag kan likaväl ta Corona å allt möjligt när jag ändå håller på. Det är dags att gå vidare nu i livet. Jag vet att detta egentligen bara är bra, alltså jävligt bra. Fantastiskt.