Det är den där känslan man får när man öppnar det mänskliga fotoalbumet som gör att man höjer blicken och ler mot ljuset. Det är alla stunder man får och fått. Det är alla gånger man bestämt sig för att börja om från början. Det är alla gånger man trott på sig själv istället för att lita på andra. Det är alla gånger man haft en vägg av trygghet att luta sig mot. Det är alla gånger någon fått dig att skratta. Det är alla gånger någon fått dig att gråta. Det är alla gånger man bestämt sig för att gå mot strömmen. Det är alla gånger man fått någon att komma ihåg ens namn. Det är alla gånger man saknat, älskat, hatat. Det är alla gånger man varit vaken, för rädd för att somna. Det är alla gånger man ångrat. Det är alla gånger man jublat. Det är alla gånger man inte varit rädd för att säga som det är. Det är alla gånger någon hjälpt en upp. Det är alla gånger man valt fel. Det är alla gånger man trillat och skrattat. Det är alla gånger man blivit missnöjd med sitt skolfoto. Det är alla gånger man gett en hjälpande hand. Det är alla gånger man gjort något, bara för att ha det gjort. Det är alla gånger man längtat. Det är alla gånger man ätit godis i en fyllt biosalong. Det är alla gånger man gjort bra ifrån sig i skolan. Det är alla gånger man gjort dålig ifrån sig i skolan. Det är alla gånger man uppnåt ett satt mål. Det är alla gånger man tvekat - men gjort. Det är alla gånger. ALLA gånger.
