Mathilda S.

Jag har inte ens tänkt på att jag fyller tjugo om mindre än en månad. Jag antar att man glömmer sånt där med tiden, jag menar det är ju inte som när man var åtta och vaknade klockan fyra på morgonen för att man visste att man fyllde år. Nä, nu är det mer.... ÅHNEJ asgammal och trasig!!!! ÅHNEJ vad mycket jag ångrar och ÅHJÄVLAR vad mycket jag är stolt över.

Men i alla fall, jag är snart tjugo och mer förvirrad än någonsin. Vad ska jag göra med livet? Ska jag plugga, eller ska jag fastna där jag är nu? Tillvaron är på ett sätt underbar, eller alltså. Såndär så att man inte vill förändra något ni vet. Sådär förvirrad är jag, som när man fyllde arton och fortfarande kände sig som sexton. "Ne, men inte ska jag väl behöva göra det här själv?" "Va? Menar du att jag får göra exakt vad jag vill, förutom att handla på systemet?"... Så. Och det är jobbigt att bolla känslor med sig själv och det är svårt att förklara och samtidigt bli förstådd. Ni vet. Varför är det så svårt att göra vissa val? Varför tvekar man? Jag menar, endel val är så självklara. Kan inte allt vara självklart, och aslätt? Varför ska man känna sig gammal när man är tjugo? Egentligen är det ganska bråttom, men egentligen kan jag låta det ske av sig självt. Förstår ni nu? Det är såna val jag menar.... Ska man göra det nu själv, eller låta tiden bestämma?

 

Ja, jag är knäpp och ja jag ska försöka lösa mina små problem och ja jag ska försöka tämja mina inre demoner och ja jag ska försöka vara normal och ja jag ska sluta skriva nu.

 

So long suckers. Nu ska jag jobba! BLÄÄ.